Sanningens ögonblick

Så var vi hemma igen...

Det verkar ha gått ganska lugnt till här, jag var borta tre nätter och två av dem hade han en kompis här på ölkväll. En straight kompis (vad jag vet) som tur är.

När sambon kom hem efter att ha kört oss till tåget tog det inte många minuter innan han loggade in på sin speciella kontaktsida, Qruiser, och sedan tillbringade nästan hela kvällen inloggad där, chattande med diverse karlar.

Jag har inte hunnit kolla av allt ännu -P är hemma idag- men det verkar inte som om det gick längre än att de bytte msn adresser vilket jag är tacksam för. Den dagen han börjar byta telefonnummer med folk, då har vi inte långt kvar.

Resten av helgen har han tydligen sysslat med andra saker, bland annat rensat bort en massa filer i datorn. Bra det, vår hårddisk är näst intill full :-) bortsett från att han lyckades radera ett par av mina mappar som jag ville ha kvar. Nå, man kan inte få allt...

I det stora hela känns det som ett ganska lyckat "experiment". Sambon hade tre hela dygn på sig att göra något men inget hände egentligen, alltså finns det ännu hopp för oss.

För er som eventuellt förfasar er över att jag spionerar på min karl, som anser att det är lika illa som själva otroheten kan jag berätta att då jag uppdagade allt i höstas pratade vi mycket om hur vi skulle kunna gå vidare och en av de saker som sambon speciellt framhöll var att han förstod att jag inte längre skulle kunna lita på hans ord och att han också förstod att det här skulle skapa ett kontrollbehov hos mig. Det var något han var beredd att ta för att vi skulle stanna tillsammans och hålla ihop vår familj.

Kanske tänkte han sig inte att jag skulle göra det via datorn - men visste han det skulle det ju inte vara någon mening heller. Så - oavsett vad ni anser om det - så här är det just nu hos oss!