fredag, april 03, 2009

Ett litet erkännande

0
En kväll i förra veckan, efter tillräckligt många öl, erkände han faktiskt en sak som tidigare suttit långt inne.

I något av de första inläggen på den här bloggen skrev jag om P's vän som var tillsammans med en tjej som han träffat via P. Till mig har P sagt att de träffades via ett jobb som han skulle göra hemma hos henne, medan hon berättat för sin pojkvän att de två träffats via den sexchattsida som P brukar vara på. Samma sida som jag sedan sett hennes profil på, inklusive hennes mer privata delar som hon lagt upp bild på!!!

Nå, i helgen erkände P faktiskt att han inte alls jobbat hemma hos henne utan att det var via denna sida de träffats. Fortfarande erkände han inte själva otroheten, men eftersom hon nu talat sanning i den första delen har jag ingen anledning att tvivla på resten av vad hon sagt heller.

Vad trött jag blir!

P bor kvar, men jag har talat om för honom att jag inte har några känslor kvar för honom och att jag tvivlar på att jag någonsin kommer att få tillbaka dem. För mycket vatten har runnit under bron...

Vad som händer framöver får vi se, men jag har i alla fall bestämt mig för att jag ska bo kvar ett tag, oavsett vad det blir av P. Det största skälet till att jag inte uttryckligen bett honom flytta (igen) är att jag inte vill att sonen ska behöva lida för att pappa betett sig illa. Inte nu när det äntligen börjar lossna för honom i skolan - det har tagit två år att få honom att våga öppna upp sig och för läsningen att komma igång. Ett bakslag nu vet jag inte hur det skulle påverka honom, kanske regrederar han ett år eller så och det vore så själviskt av mig att sätta mitt eget välbefinnande före hans, särskilt som hans far just gjort det marah