Kanske är det fel att lägga ut presentationen P hade på sin sida, men jag tror samtidigt inte att det är många som läser min blogg som kan identifiera vem jag pratar om.
Saken är att det stör mig så mycket att han anser att det inte betydde något, att det var fullkomligt oskyldigt just för att han inte träffat någon sen vi pratade ut senast, men jag tycker ju att hans försök att få till något också ska räknas in i sveket mot mig. Har jag fel?
Fotot har jag skurit bort, men det var definitivt inte rumsrent - det kan jag säga!!!
Sen vi pratade har det varit tyst mellan oss, vi säger bara det absolut viktigaste. Jag har hittat en mäklarfirma för gården, ska kontakta dem på måndag, och försöker planera för framtiden bäst jag kan. Vart P ska ta vägen vet jag inte och ärligt talat - inte är det väl mitt problem? Inte mer än att jag vill att sonen ska få träffa sin far, så det kan inte vara alltför långt bort.
Vad har jag egentligen gjort för att hamna i den här situationen? Man kan inte låta bli att fundera, även om jag vet att det inte är mitt fel...
Det som snurrar i mina tankar just nu är frågan om jag ska berätta om mitt spionage på datorn eller ej. Skulle han få veta det kommer det absolut att försvåra vårt samarbete kring sonen i framtiden och också allt som separationen innebär i form av uppdelning av saker, pengar etc, men jag vill inte vara oärlig. Vårt förhållande har lidit nog av lögner känns det som. På något vis måste jag erkänna det jag gjort och vilka fakta det givit mig...
Edit : se hur länge han varit medlem på sidan!!! Sedan 2004!!!
Inlägg
