Nu är jag ganska irriterad faktiskt! Värre än vanligt menar jag, hm...
Jag var över till grannen en sväng för att hjälpa sonen att starta upp en egen blogg och under tiden sitter P och sexsurfar. Det är söndag och det var mitt på dagen, sonen var hemma och lekte inte många meter ifrån datorn. Hur f-n tänker man då som förälder???
I veckan ska jag och sonen åka bort tre nätter, det får bli en test på vad sambon hittar på när han är ensam och har tillfälle. Just nu är jag inte beredd att konfrontera honom, jag har för lite bevis, men den här helgen kanske kan lösa saken.
Problemet är att jag faktiskt inte vill behöva separera från honom, jag vill snarare lösa det här - inte det enklaste. Jag måste ha nog på fötterna när vi pratar för att ruska om honom så mycket att han förstår att han kommer att förlora oss om han fortsätter. Åtminstone är det vad jag hoppas på, även om erfarenheten är att han inte blev nog skrämd sist.
Jag vet att jag resonerar konstigt, att jag antingen borde konfrontera honom direkt och sen ev slänga ut honom eller låta bli att kolla i huvudtaget, men det är inte så enkelt att resonera klokt alla gånger. Jag slåss just nu väldigt mycket med tanken på att det här är ett beroende och försöker handla utefter det, inte behandla det som en enstaka otrohet.
Nå, jag har bett grannen hålla koll på gården efter främmande bilar när jag är borta (fast det skulle ju kunna vara vem som helst som tittar in, jag vet) och jag har sett till att jag får veta datorhistoriken när jag kommer tillbaka. Det är med magknip jag åker, det kan jag lugnt säga...
Däremot ska det bli oerhört skönt att komma iväg ett tag och få slappna av lite. Inte känna att jag måste tänka på vad jag säger och oroa mig för vad jag ska hitta. Kanske gå och shoppa lite och kanske till och med gå ut på puben med mamma en kväll, vi får se.
Inlägg
