Jag läste ett inlägg på ett forum, ett inlägg skrivet av en man som kämpar med sitt sexmissbruk. Det rörde mig, fick mig att fundera på vår egen situation.
Vill jag veta mer vad P har gjort?
Skulle jag kunna se honom i ögonen och röra vid honom om jag fick veta att han gått till sängs med någon annan? Om jag visste med bestämdhet?
Kanske är det lättare att leva i viss okunskap - känna till grundproblemet men inte detaljerna. Eller, är det att lura sig själv?
Räcker det inte med hans lögner, ska jag lura mig själv också?
Det här är något jag måste ta ställning till om vi ska fortsätta vårt förhållande!
"Det jag nu inte kan sluta oroa mig för är vad som ska hända med min sambo. Jag vill inte tänka tanken på att förlora henne, även om jag inser att det är en högst möjlig och kanske tom. trolig påföljd av den här skiten.
Hur mycket måste jag berätta för henne om det hon inte vet?
Hur mycket detaljer?
Hur begränsar det min möjlighet att bli frisk om jag inte vill berätta för henne precis hur jag har svikit henne?
Kommer jag kunna bli frisk om jag bara erkänner det jag tror att hon rimligen kan hantera?
Kan mitt tillfrisknande vara en fråga för mig och andra i min sits - eller måste hon vara med på _hela_ resan?
Naturligtvis skulle det skada henne om hon fick veta allt. Det skulle knäcka henne. Men är det ett försvar för att inte berätta allt? Jag inbillar mig inte att jag inte måste berätta för henne vad som händer, vilka problem jag har - men räcker det att sitta ner och förklara att jag insett att jag har fallit allt längre ner i ett beroende av porrsurf?
Kan jag begära hennes tillit, förklara att jag inte längre litar på mig själv, inte vill ha några hemligheter för henne - och sedan ändå låta bli att berätta allt? Är det mest själviskt att berätta allt... eller mest själviskt att låta bli?"
Inlägg
3 Response to Hur mycket vill vi veta?
Hej! När jag läser alla dina inlägg så kommer jag att tänka på boken "Anhörig" av Katerina Janouch. Att man som anhörig utvecklar ett medberoedne. Läs den boken om du inte läst den! Hoppas ni hittar någon lösning som hjälper er framåt i ert förhållande. För jag tvivlar på att din sambo kommer att ändra sitt beteende utan en tredje part. Han måste få bot mot sitt beroende. Och han kan inte ta emot det om han inte själv erkänner att han är sexmissbrukare. Jag har varit på förelösning med Ketrina för några år sedan då hon berättade om allt som hon varit med om, "Anhöriga". Och hon sa att det är många förhållanden som blivit rädde av att de läst den boken och kommit fram till en lösning. Boken ahandlar om alkohol och drogmissbruk. Men alla former av missbruk kan relaters till denna bok. Allt från Spelberoende till sexmissbruk osv. Att alla anhöriga som drabbas så utvecklar ett medberoende.
Det där är den eviga frågan: hur mycket vill man egentligen veta?
Den ångest jag gick igenom från det att jag hittade hans profil på kk.se till den dagen jag konfronterade honom var fruktansvärd! Varje gång jag såg på honom så funderade jag alltid på vad han hade gjort när jag var på jobbet, med vem och vad hade han hållt på med på nätet? Vilka planer hade han gjort upp?
Från allra första början har jag vägrat ta något som helst ansvar för hans handlingar. Tyvärr har inte bara han utan även jag och 2 barn varit tvungna att betala priset för hans agerande.
Så är frågan: skulle jag hellre vara ovetande om vad som hände bakom min rygg?
Jag kan inte svara på den frågan. Ärligt talat vet jag inte. Det jag vet är att jag idag inte skulle vilja ta i honom med tång och jag har förlorat all respekt för honom.
För ett år sedan gjorde jag allt för att försöka lappa ihop mitt äktenskap för jag trodde på oss och på en framtid tillsammans.
Det var nog det som kändes värst: alla drömmar jag hade krossades i det ögonblick jag hittade hans profil och läste vad han skrivit.
Skicka en kommentar