Dagarna gick

Efter det här klarade jag inte av att se honom, jag bad honom åka iväg en vecka så jag fick tänka i lugn och ro. Det tog någon dag innan han visste vart han skulle ta vägen, sedan for han till en släkting där han kunde jobba samtidigt. Efteråt fick jag veta att han inget sagt om varför han så plötsligt hälsat på, bara att det var lite krångligt hemma...

Hemma satt jag kvar och tänkte, men pratade också mycket med en granne. Vi gick dagliga promenader tillsammans med hundarna under den här tiden och jag fick ventilera så mycket jag ville - det hjälpte oerhört! Att ha någon att prata med som inte dömmer är otroligt viktigt!

Hon lyssnade och kom med egna ideér och synvinklar, fick mig att förstå att det kanske stämde som P hävdade, att det faktiskt kanske är ett beroende. Samtidigt var jag så oerhört sårad att jag ville ha någon att skylla på, en syndabock (och en bock var han ju! *skrattar*)

Något som krånglade till allt var min syn på porr. Jag klarar verkligen inte av det!!!

Kanske har det med min uppväxt att göra, vi pratade inte sex och man tittade inte på såna filmer, åtminstone inte så som jag någonsin upplevde det. ( Antagligen gjorde pappa det någon gång då jag sov, men ni förstår...)

Sex för mig är något man har med den man älskar, jag har aldrig haft ett one-night-stand eller så heller. Att P kunde titta på någon "naturfilm" någon gång - som han uttryckte det - var väl inte hela världen, sånt gör många, men inget jag ville delta i eller helst veta av. Lite att blunda för att slippa se, om ni förstår.